Hundgård mölnlycke
Nyheter Strax utanför Hällingsjö ligger ett hundpensionat, som drivs av Miriam Draxler och hennes man. Platserna är redan fullbokade fram till oktober, och även över jul och nyår. Det har passerat tretton år sedan hon, tillsammans med maken Bosse Draxler, tog emot de första fyrbenta gästerna på gården i skogen utanför Hällingsjö tätort. Förutom Miriams och makens gemensamma bostadshus finns på tomten själva hundpensionatet på kvadratmeter med separata utrymmen och tillhörande hundgårdar, där de fyrbenta gästerna får plats.
Men de kan ju inte skolas in tillsammans. Det blir många promenader. Jag har nött ut många par skor, berättar Miriam Draxler och skrattar hjärtligt. Att ha just en sådan verksamhet som hon har idag, att inhysa vovvar i perioder, har varit hennes dröm sedan hon var tretton, fjorton år. För 20 år sedan gav hon tillbaka den till mig. Jag var då säljare och sålde bland annat hundmat.
Inne i Mölndal gick Miriam Draxler utbildningen som är nödvändig för att kunna starta sitt hundpensionat. Men man lär sig mer när man jobbar aktivt med det, förklarar hon och pekar på diplom som hänger på väggen. Jag tycker att det är så jäkla roligt att träffa hundarna. Det är jätteintressant med alla dessa individer.
Jag tar emot alla raser och storlekar. Jag har polisens tjänstehundar och tar emot problemhundar, eller speciella hundar som jag kallar dem. Vad kan det vara för typ av problem? Vissa får skolas in länge för att vi ska bli bekanta.
Men det går, jag lyckas med alla, och har än så länge aldrig blivit biten, berättar Miriam Draxler. Just nu är ett tiotal hundar inskolade och inhysta på pensionatet. Däribland schäfrar, labradorer och blandraser av storleken större. Hundarna blir exalterade när Miriam Draxler rör sig över gården, skallen ekar högt mellan trädtopparna. Jag hade nämligen en schäferblandras, som var min första egna hund, och honom kunde jag inte sätta någonstans.
Ingen ville ta emot honom. Det var nästan en mobbing tyckte jag, av hundar som var stora, och alla ska ju kunna åka iväg på semester. Det är ju mycket hund. Sen har vi även haft hundar på hundpensionatet som ägarna inte vill ha kvar längre.
Fixade mötesplats för fyrbenta vänner
För det håller jag också på med, omplacerade hundar. Miriam Draxler lägger tid på att träffa både ägare och vovve innan en hund blir inhyst hos henne. Förfrågningar kommer från alla håll och kanter. Och platserna blir snabbt uppbokade. Maxgränsen för att stanna på pensionatet är en månad. Miriam pekar på labradorerna Esther och Märtha som är i lekhagen, en fristående hundgård på tomten.
Deras ägare är i Spanien. Esther har varit fler somrar. Märtha är en valp, förklarar hon. På pensionatet är arbetsdagarna långa.