Götaland gräns
Områden med förhöjd förekomst av TBE
Även i äldre västgötalagen från talets början finns särskilda stadganden om Greklandsfarare. Landskapet var hade några stora obygder som var obrukbara Västgötalagen omtalar 3 allmänningsskogar på själva Falbygden , där resande gick osäkra, men i övrigt bör vi räkna med att det fanns jordbrukande och boskapsskötande befolkning så gott som överallt, men i skiftande mängd.
Under åren efter år skall Olof Skötkonung själv ha mottagit dopet vid Brigida källa strax väster om Husaby kyrka, enligt en bilaga till Västgötalagen, och då av en engelsk missionär, varvid kungen då enligt samma källa lär ha skänkt Husaby till "stav och stol". Således inrättades möjligen en biskopsstol, i Husaby, som kan ha föregått den som från fanns i Skara och förutom Västergötland omfattade Värmland och Dal.
Västergötland blev också kristendomens första huvudsäte enligt somliga, dit kristna konungar Olof Skötkonung, Stenkilssönerna tog sin tillflykt undan hedningarna i norr; ett påstående som utgår från Snorre Sturlassons berättelse. Runstenar vittnar dock om att landskapen runt Mälaren hade hunnit lika långt i kristnandet, och de berättelser som berör hedniska motreaktioner i början av medeltiden omfattar Västergötland lika mycket som Mälardalen.
Av områdets författning vid denna tid är inte mycket känt; lagen levde då ännu blott i tradition.
En gränsvandring på Hisingen — längs norsk-svenska landsgränsen
En konungens jarl nämns, men av hans ämbetsmyndighet liksom av konungens egen makt märkes föga. Den verkliga makten tillkommer församlingen av alla bönder, alla götars ting, vilket tillsammans med lagmannen är områdets representant utåt och inåt, men lagmannen hade ingen verklig makt, utan var den person som ytterst ansvarade för att de konflikter som ätterna inte själva kunde lösa blev uppklarade och stillade.
Trots våra bristande kunskaper om landskapets tidiga förvaltning var bygderna organiserade i härader och en boindelning vars rötter kan gå långt ner i järnåldern. Tidig medeltid Äldre västgötalagen är förutom en viktig källa även den äldsta bevarade skriften på svenska. Äldre västgötalagen, liksom den omkring 50 år yngre andra kodifieringen, ger en god inblick i förhållandena vid denna tid.
Landets gränser gick "mellan Älven och Tiveden" och inneslöt 35 härad, inklusive 3 på Dal och 1 Mo i nuvarande Småland. Häradena åter bestod av ett antal byar jämte en och annan stad Falköping, Skara och Skövde nämnas i biskop Brynolf Algotssons stadga Fjärdingen var en underavdelning av häradet för juridiska ändamål, åttingen en underavdelning av byn för fördelningen av dess allmänna.
Som självstyrande enheter, var och en med sin allmänning, sitt ting och sitt folkvalda överhufvud, fungerade 1 landet lagsagan , område för lagmannen och alla götars ting; 2 häradet, område för häradshövdingen och häradstinget "alle män" , samt i viss mån även 3 byn, som synes ha utgjort nämndemannens distrikt gränd eller skire för uppbörd och processer.
Vid sidan av denna indelning fanns en annan i 8 bo som förutom Vad alla omfattande minst 3 härad , uppkallade efter var sitt gods tillhörande Uppsala öd Vad, Ökul, Vartoft, Gudhem, Lung, Holäsjö, Asar och Skaland. Dessa gods var kronans omistliga gårdar och förvaltades av en kunglig bryte, antagligen samme person som länsmannen, vilken inom sitt "bo" uppträdde som ett slags statens organ, allmän åklagare och exekutor.
Landskapsjarlen uppträder dock inte i lagtexterna. I lagarna fanns även stadganden om att lagman och biskop skulle vara bondesöner den förre bondevald, den senare presenterad av bönderna för konungen , att ingen tjänsteman fick vara nämndeman emot böndernas och häradshövdingens vilja och att biskop hade vitsord emot konung, låntagare mot biskop, bonde framför dem alla.
Västra Götaland
Kungens makt var mindre än folkets, och inte ens hans domsrätt framstår som speciellt stark, även om han hade rätt till en del av böterna och har rätt till andra inkomster. Under den växande kungamakten blev samröret med övriga Sverige allt intimare. Västergötlands ingick tillsammans med andra landsdelar i Valdemar Birgerssons område vid års skifte, i hertig Erik Magnussons Häradstinget i Gudhem dömde dock ännu efter Västgötalagen, och det gamla landstinget, som under senare medeltiden hölls två gånger om året januari och juli , omtalas ännu Under medeltiden var Västergötland ofta skådeplats för inbördes fejder Älgarås , Lena , Gestilren , Hofva , Gälakvist , Falköping Senmedeltid och framåt Sedan Kalmarunionen har Västergötland alltid varit en del av Sverige, om man undantar spridda krigstillfällen, , då sju av dess västliga härad fungerade som pant för Älvsborgs lösen.
Det har dock fungerat som förläning vid ett flertal tillfällen, som till exempel Drottning Margaretas livgeding. Där låg under unionstiden åtskilliga län, under och talen väsentliga delar av prinsarna Magnus, Karls och Johans hertigdömen samt stora grev- och friherreskap främst Visingsborg, Bogesund, Läckö, Kungslena och Öresten. Den administrativa enheten under unionstiden upplöst i län, främst Älvsborgs och Axevalla, blott då och då i kritiska tider förenade under en herre Anders Nielsen i början av talet, biskop Sigge Jonsson , Erik Nilsson och Erik Abrahamsson Som gränslandskap drabbades Västergötland ofta av krigets hemsökelser; alla danska krig efter talets början drabbade landskapet särskilt åren , , , , , Vid freden i Roskilde hamnade Bohuslän och Halland mellan Västergötland och gränsen, och området har sedan dess varit mer förskonat.
Först på talet vann bosättningarna i den norra skogsbygden såpass stor utbredning, att nya pastorat där kunnat bildas, men annars var bygden tidigt ungefär densamma som nu. Befolkningen i de till Småland gränsande delarna, där bok och ek trivdes, fann redan under medeltiden näring i tillverkning och försäljning av olika träsaker, upphovet till gårdfarihandeln.
Geografi Nya städer tillkom så småningom. Bogesund numera Ulricehamn omtalas redan , Hjo , Lidköping erhöll privilegier och nyanlades På den viktiga platsen vid Västerhavet fanns först Gamla Lödöse, efter Nya Lödöse, Gamla Göteborg och det som idag är Göteborg med privilegier från Administrativ indelning Sigismund utnämnde Erik Stenbock till ståthållare i Västergötland med vidsträckt fullmakt.